Energikrisen slår hårt mot svensk exportindustri. På den rådande marknaden har företagen svårt att kompensera de allt högre energikostnaderna genom att föra dem vidare till kunderna. Läget är allvarligt och den svenska industrins konkurrenskraft hotas. Regeringen behöver därför införa en kompensation för de indirekta koldioxidkostnader på el som nu drabbar svensk industris konkurrenskraft hårt och orättvist. En kostnadskompensation är en förutsättning för svensk industris konkurrenskraft, anser basindustrins elsamarbete SKGS.
Priset på fossilfri svensk el sätts allt oftare av priset på kontinental fossilkraft, till följd av den så kallade marginalprissättningen på el. Det innebär att den sista produktionsenheten som krävs för att möta efterfrågan sätter elpriset, så kallad marginalprissättning. Även om Sverige har ett näst intill fossilfritt elsystem och exporterar fossilfri el sätter kontinental gaskraft oftast elpriset i Sverige då marknaderna är sammankopplade.
Handeln med utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) ökar kostnaden för fossil elproduktion, i och med att producenter av fossilkraft måste köpa utsläppsrätter för att producera el. Koldioxidkostnaderna förs sedan vidare till elkunderna, så kallade indirekta kostnader, som industrin i sin tur har svårt att föra vidare till sina kunder på en global marknad.
Högre kostnad för fossil energi ger incitament att fasa ut fossil elproduktion, vilket är positivt men utfasningen tar tid. Resultatet blir i praktiken en straffavgift på svenska elektrifieringsplaner, orsakad av grannländer som inte, likt Sverige, prioriterat utbyggnaden av ett fossilfritt elsystem. Konsekvenserna är just nu mest kännbara i södra och mellersta Sverige, där 70 procent av industrins elanvändning finns idag. Det är inte rimligt att svensk industri ska betala för kontinentala koldioxidutsläpp.
För att värna elintensiv industris internationella konkurrensen tillåter EU att medlemsländerna kompenserar sin industri för indirekta kostnader. Enligt reglerna har Sverige möjlighet att införa ett stöd på upp till 30 öre/kWh, för att kompensera konkurrensutsatt industri för indirekta kostnader till följd av kraftproducenternas handel med utsläppsrätter.
Möjligheten motiveras av risken för så kallat koldioxidläckage, det vill säga att elkostnaden driver elintensiv produktion till länder utanför EU. Att industrin flyttar drabbar klimatet såväl som europeisk beredskap och välstånd. Kompensation för indirekta kostnader är både en klimatåtgärd och en förutsättning för industrins konkurrenskraft.
EU-kommissionen, genom ordförande Ursula von der Leyen, har mot bakgrund av det osäkra omvärldsläget och skenade energikostnader, uppmuntrat medlemsländerna att hantera den elintensiva industrins skenande elkostnader genom kompensation av indirekta kostnader och andra nationella åtgärder som har stöd i EU:s regelverk.
Idag har 16 medlemsländer inklusive Norge någon form av kompensation för indirekta kostnader. Sverige har inte tid eller råd med ett principiellt motstånd i denna fråga. Regeringen bör omedelbart följa efter och ta beslut om ett stöd för den konkurrensutsatta elintensiva industrin. Kompensationen bör anpassas till elpriset i de olika elområdena.
Regeringen har nyligen försvarat de svenska flaskhalsinkomsterna mot EU-kommissionen på ett föredömligt sätt. Samma dådkraft behövs nu i fråga om kompensation till industrin för indirekta kostnader.
Finansieringen kan inte vara ett problem. 2024 fick staten in 3,4 miljarder kronor från auktionering av utsläppsrätter. Nu kan den summan gå tillbaka till industrin för att skydda mot koldioxidläckage. Regeringen bör fortsätta att verka för en friare användning av de interna flaskhalsinkomsterna, som också skulle kunna användas för att finansiera kompensationen för indirekta kostnader.
Sverige ska vara ett attraktivt industriland att verka och investera i. Regeringen måste agera därefter. Inför en kompensation för indirekta kostnader nu.
Göran Björkman, vd och koncernchef Alleima, ordförande SKGS
Johan Bruce, verksamhetsansvarig SKGS