Energianvändning

Energianvändningen följer i stor utsträckning produktionsutvecklingen. Under perioder med lågkonjunktur minskar efterfrågan på stål, vilket leder till lägre produktion och därmed en minskad energiförbrukning. På motsvarande sätt ökar energianvändningen när produktionen stiger.

Variationerna när det gäller koks och koksgas följer produktionen av malmbaserat stål, som står för omkring två tredjedelar av Sveriges totala stålproduktion. Ur energisynpunkt dominerar de malmbaserade verken eftersom koks används som reduktionsmedel vid framställningen av råjärn och därför räknas in i energibalansen.

Den skrotbaserat stålproduktionen använder däremot främst elkraft som huvudsaklig energikälla, då stålet smälts i elektriska ljusbågsugnar.

Sedan 1990 har stålindustrins användning av el, olja och gas varit relativt stabil, även om energimixen har förändrats. Användningen av olja har successivt minskat, medan användningen av gas – främst gasol och naturgas – har ökat något. Tidigare kunde naturgas endast användas vid järn- och stålverk i södra Sverige, där distributionsnät för naturgas finns.  I takt med att flytande naturgas (LNG) har blivit möjlig att transportera och lagra har flera stålverk runt om i landet kunnat ersätta olja med LNG i värmnings- och värmebehandlingsugnar.

Restenergier från processerna tas tillvara

Efter att energiråvarorna har använts i stålprocesserna kan den restenergi som uppstår i många fall återvinnas och användas på nytt. Processgaser från koksverk, masugn och stålverk tas till vara för produktion av el och fjärrvärme. Även överskottsvärme från smältverk och ugnar återvinns och levereras till fjärrvärmenät i närliggande samhällen, vilket bidrar till ett mer resurseffektivt och hållbart utnyttjande av energin.