Miljö och klimat

Järn- och stålproduktion står för stora utsläpp av koldioxid. Klimatfrågan är därför prioriterad i stålindustrin globalt.

Att minska utsläppen till luft har varit en prioriterad miljöfråga för stålindustrin sedan den första miljöskyddslagstiftningen infördes i Sverige på 1960-talet. Sedan dess har företagen arbetat kontinuerligt för att minska utsläppen genom förbättrade processer, effektivare rening och ökad kunskap.

Vatten är en viktig resurs i järn- och stålindustrin. Det används framför allt för kylning, men också för att rena processgaser och som spol- och sköljvatten. En stor del av vattnet renas och cirkuleras flera gånger inom industriområdet.

När järn- och stålprodukter tillverkas uppstår också andra material, till exempel slagg, glödskal, slam och stoft. Dessa material kommer från stålprocesserna och kallas samlat för restprodukter. För att fler restprodukter ska kunna användas behövs tydliga regler och en rimlig balans mellan kravet på ett giftfritt samhälle och en resurseffektiv användning av material.

För att producera stål behövs stora mängder råvaror, som järnmalm, skrot, kol, kalk, legeringsmetaller och bränslen. I produktionen används också kemiska produkter, till exempel gaser, oljor och syror

Stålindustrin hanterar ett stort antal olika metaller. Miljöfrågor som berör metaller är till stor del kopplade till vatten-, produkt-, och kemikalielagstiftningar. 

Klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald påverkar varandra. Därför arbetar den svenska järn- och stålindustrin på flera sätt för att stärka den biologiska mångfalden och bidra till fler ekosystemtjänster.

Industriella processer ger upphov till ljud, och ståltillverkning pågår ofta dygnet runt. Företagen satsar därför stora resurser på åtgärder som minskar buller. Samtidigt går det i praktiken inte att ta bort allt ljud från verksamheten.

För att bedriva miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet, som företag i järn- och stålindustrin gör, krävs ett miljötillstånd enligt miljöbalken.