– Stålbranschen uppskattar att avvecklingstiden förlängs från det ursprungliga förslaget två år till åtta år och att den breda årliga utlysningen blir kvar. säger Rachel Pettersson, forskningschef på Jernkontoret.
För perioden 2027–2034 förväntas fyra tvååriga arbetsprogram, medan utlysningarna för 2026 redan är beslutade och planerade. Definitionen av vad som räknas som stål förblir densamma som tidigare. Däremot är det ännu oklart exakt hur de framtida utlysningarna kommer att utformas i detalj.
En mycket viktig förändring gäller finansieringsgraden. Ersättningsnivån höjs kraftigt jämfört med i dag: från tidigare 50 procent för pilot- och demoprojekt och 60 procent för forskningsprojekt till 70 procent för företag samt upp till 100 procent för institut, akademi och små och medelstora företag. Detta bedöms kunna leda till ett avsevärt ökat söktryck.
För svenska aktörer är utvecklingen viktig eftersom reformen innebär en unik möjlighet de kommande åren.
– Alla återstående RFCS-medel ska lysas ut under en relativt kort tidsperiod. Svenska företag, institut och lärosäten bör ta tillvara denna möjlighet så alla medel inte tillfaller europeiska konkurrenter, vilket direkt påverkar svenska intressen inom stålområdet, säger Rachel Pettersson.
I siffror innebär RFCS-reformen att utlysningsbudget blir 120 miljoner euro per år. Av dessa går 72,8 procent, motsvarande 87 miljoner euro, till stål, medan resterande 27,2 procent går till kol.
Forskningsmålen inom den reformerade RFCS fokuserar på teknologier som leder mot en nära noll-utsläppsnivå i ståltillverkningen. Detta omfattar nettonollutsläppsprocesser i produktionen, utveckling av nya nettonollprodukter och nya marknader, ökad resurseffektivitet och cirkulär ekonomi, kompetensutveckling och arbetsmiljö samt digitala teknologier, inklusive artificiell intelligens och maskininlärning. Sammantaget innebär reformen både nya möjligheter och utmaningar för svensk och europeisk stålindustri.