Hoppa till innehåll

Energieffektivisering

EU:s mål är att den slutliga energianvändningen 2030 ska vara minst 11,7 procent lägre än prognosen i unionens referensscenario från 2020. Det innebär att EU:s slutliga energianvändning får vara högst 763 Mtoe, vilket motsvarar cirka 8 874 TWh. För primärenergianvändningen är motsvarande nivå 992,5 Mtoe.

Under 2026 presenterade regeringen ett nytt kvalitativt mål för effektiv energianvändning. Målet har ett bredare perspektiv än EU:s energieffektiviseringsmål och omfattar bland annat effektbehov, flexibilitet och energilagring. Ett bredare perspektiv på hela energisystemet är positivt. Effektivisering är inte detsamma som minskad energianvändning. Samtidigt behöver det bli tydligare vem som ansvarar för att nå målet, vilka styrmedel som är lämpliga och hur målet ska följas upp. 

Under 2026 utökades Kraftlyftet med stöd för effektivare energianvändning hos företag. Möjligheten för industrin att få stöd för vissa investeringar är positiv och har tidigare saknats. Stödet behöver dock utvecklas ytterligare för att passa industrins förutsättningar och ge större effekt. 

Energieffektivisering beskrivs ofta som ett sätt att både minska kostnader och frigöra energi för andra behov. För järn- och stålindustrin är frågan mer komplex. Företagen behöver väga samman processer, produkter, klimatåtgärder och investeringscykler för att avgöra vilka effektiviseringar som är möjliga och lämpliga. 

Industrin arbetar kontinuerligt med att effektivisera energianvändningen för att minska kostnaderna. Störst möjlighet att genomföra större effektiviseringar finns ofta i samband med andra investeringar i processerna. Det mer kontinuerliga arbetet med effektivisering är beroende av möjligheten att avsätta mänskliga resurser.  

  • Politiska mål för effektivisering eller andra mål som omfattas av det nationella målet för effektiv energianvändning får aldrig bli hämmande för industriell tillväxt eller industrins omställning till fossilfrihet.  
  • Avskaffa detaljreglering för industriella processer. Kompetens för identifiering och genomförande av effektivisering finns uteslutande inom industrin.  
  • Blanda inte in energieffektivisering i kraven för miljötillstånd. Krav på energiledningssystem enligt EED är tillräckligt. Minska företagens administration kopplat till uppföljning och rapportering.  
  • Öka genom forskning och reglering möjligheter till samordning och samverkan i lokala energisystem, exempelvis tillvaratagande av restenergier.  
  • Utred möjliga incitament för kompetensutveckling och personella resurser avseende effektivisering. Exempelvis genom justerade arbetsgivaravgifter för dedikerad personal.  
  • Anpassa ´”Kraftlyftet” så att det kan användas i ett brett perspektiv, samt nyttjas av företagen när det passar dem.