Klimatpolitik

Inom EU är det utsläppshandel, EU-ETS, som ska driva på omställningen genom att sätta ett pris på utsläppen inom kraftproduktion och industri inom EU. ETS har funnits sedan 2005 och förbereds nu för den femte handelsperioden 2031–2040. Den har kompletterats med gränsjusteringsmekanismen, CBAM, som ska utjämna kostnadsförutsättningarna på den inre marknaden genom att sätta utsläppskostnader på importerade produkter. Vid sidan av ETS har hittills funnits en bördefördelning där varje medlemsstat har ett nationellt åtagande för de sektorer som inte ingår i ETS samt separata mål för upptag i skog och mark, LULUCF. Från 2028 kompletteras detta med en separat utsläppshandel, ETS2, som omfattar bränslen som används i transporter, byggnader och mindre industrier. 

När det gäller utvecklingen av EU:s klimatpolitik anser vi övergripande att: 

• Långsiktighet och stabilitet i klimatpolitiken är avgörande men inte tillräckliga villkor för industrins omställning. Förutsättningar med avseende på tillgång till energi, tillstånd, handel och ekonomiska villkor är helt avgörande för att investeringar ska bli av och konkurrenskraften stärkas.  
• Bördan mellan sektorer bör fördelas lika i relation till 2040-målet. ETS1 har hittills tagit en större andel av utsläppsminskningarna än övriga sektorer. Transporter, bostäder och jordbruk måste i perioden 2031–2040 ta en större andel för att omställningen ska bli kostnadseffektiv. 

Ståndpunkter på EU-ETS 2031–2040 

• Utsläppsutrymme och minskningstakt i ETS måste anpassas till 2040-målet. Det innebär en utsläppsminskning på 85–90% vilket ger ett utrymme för restutsläpp som är svåra att eliminera.
• Internationella krediter ska inte kunna användas inom ETS, och inte heller under CBAM.
• Värna konkurrenskraft och motverka koldioxidläckage. 
  ETS bör fortsatt inkludera möjligheten till fri tilldelning när annat skydd för koldioxidläckage inte finns. En större andel utsläppsrätter bör fördelas till fri tilldelning jämfört med auktionering.  
  Utfasning av fri tilldelning kopplat till CBAM bör fortsätta enligt plan men förutsätter en effektiv CBAM, inklusive utvidgning till ytterligare nedströmsprodukter. Koldioxidläckageskydd för export bör hanteras genom fri tilldelning inom ETS. Eventuella villkor för fri tilldelning måste begränsas i omfattning och detaljeringsgrad, vara möjliga att uppfylla, inte motverka investeringsvilja och inte missgynnar de som går före.
• Centralisera systemet med kompensation för indirekta utsläpp. Kompensationen för kostnadspåverkan av ETS på elpris kommer fortsatt att behövas men bör på samma sätt som direkta utsläpp hanteras lika i alla medlemsstater.  
• Hantera negativa utsläpp och bio-CCS med försiktighet. För att säkra tillgång till industrins behov av kol så bör biomassa i främst användas i produktion av produkter med högt förädlingsvärde. I ETS kan negativa utsläpp såsom bio-CCS inkluderas, men med begränsningar på både utbuds- och användningssidan.
• Markandsstabiliseringsreserven (MSR) måste anpassas till ett krympande system. 
  MSR behöver bidra till att öka likviditeten på marknaden och motverka hög prisvolatilitet. Inga utsläppsrätter ska annulleras från MSR. 

Se vidare remissvar på kommissionens förslag för ETS efter 2030. 

Ståndpunkter gränsjusteringsmekanismen, CBAM 

• Utvecklingen av CBAM måste utgå från huvudsyftet som är att likställa utsläppskostnaderna för importerade produkter och EU-producerade produkter.
• Bredda gränsjusteringsmekanismen (CBAM) för att undvika kringgående. CBAM behöver omfatta fler stålintensiva produkter för att undvika att liknande produkter eller närliggande produkter i förädlingskedjan behandlas olika.